ÅTERBLICKAR I JOBBET - OJ VAD MYCKET DET FINNS
Jag pratade med en kollega härom dagen om vad man har varit med om under de senaste fem åren i jobbet, vilka resor, vilka kunder, vilka upplevelser. Det vore ju jätteskoj om man hade dokumenterat allting i en digital dagbok eller någonting, en webcam vid varje kundbesök. Tänkte att jag skulle dra några för er som har etsat sig fast i mitt minne, med risk för att ni kanske inte orkar läsa... och det kan jag ju förstå för det är svårt att beskriva något som man själv har varit om, och sen få det intressant för andra. Eller hur ;) Kanske läge för att få ihop den där boken man har drömt om, vilken skrivorgie.
ps. jag har dock en fet bildbank på mycket, gårdar, fordon, kunder, hotell, natur och vägar. Så visst kan det komma mera.
Alltså min första tanke går ju till den där gamla tanten som satt där i sitt lilla torp. Hennes make hade avlidit året innan och efterlämnat en del bråte i form av spilloljor och bekämpningsmedel. Men saken var den att jag kom dit och parkerade på grusuppfarten framför huset, knackade på och väntade i säkert två minuter innan dörren öppnades. "Pris ske Gud", sa en röst när dörren öppnades. Det visade sig att hon hade väntat på MIG sedan fredagen när jag ringde och bokade tid, och nu var det tisdag. Hon fick inga besök, en gång i veckan hämtade en person hennes post och lämnade den vid dörren utan att gå in, hon hade liksom ingen som och hälsade på. Sorg!
Jag hjälpte henne med att öppna några burkar inlagd gurka, sylt och rödbetor, sen ställde jag in hennes tv som inte hade fungerat på minst en vecka och avslutade det hela med att byta batterier i klockradion för hon var ju tvungen att hasa sig ut till sina djur varje morgon vid fem-tiden. Vi drack kok-kaffe och hon höll min hand över köksbordet och tackade att jag kom, det var jävligt tunga känslor för en annan. Hon var 87 år gammal, en underbar människa som du inte ens visste existerade fram till att du läste om det här. Och det gör ont i hjärtat varje gång jag tänker på henne, hur har hon det där i skogen just nu, ska jag åka dit? Jag vill ge henne en kram igen... men kommer aldrig att få göra det :(
En föråkare var mer än bara föråkare, vi kom med kärlek.
Jag är övertygad om att människor skulle uppskatta vårt arbete oavsett kostnader även i framtiden. Finansieringen är egentligen oväsentligt för de flesta, det är kundvård och jag tror att en slogan typ "Vi bryr oss, vi kommer" skulle skapa succé. Länsförsäkringar, låt mig komma med ett koncept, jag har en vinnare i bakfickan som inget annat försäkringsbolag ens har tänkt på.
"Legere et non intelligere neglegere est - Att läsa och inte förstå är att inte läsa" Tack för att du besöker och läser föråkarbloggen, välkommen åter ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar