Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007, en man med violin spelar Bach i en timme. Under den timmen passerar ca 2.000 personer. Men knappt någon märker av hans excistens och ingen lägger märke till när han slutar, ingen applåderade någon enda gång. Under den timme som gått har endast sex personer stannat under en kort stund för att lyssna och ett ett tjugotal har lagt pengar i hans hatt.
Sanningen: Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker och han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar. Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.
Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar. Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Hur många av er går på fina konserter och betalar dyra pengar för något du inte har vett att uppskatta? Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument…
HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?
Vad f** vill jag säga med det här då tänker ni? Jo gå inte miste om din omgivning, din arbetskollega, dom där hemma och våren ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar