ÄNTLIGEN HEMMA

Driving home for Christmas… min favoritlåt nummer ett har åter igen fått en nytt minne till handlingarna. Fast den här gången körde jag inte själv, det var en irakisk pilot (!) som fick hem mig och Ludde från ett nollgradigt London till -26 på Arlanda. Och när jag tänker efter så kanske det var därför vi fick ”borda” sist av alla på Gatwick samtidigt som det vankade omkring S.A.S folk (nej inte SAS, dom finns inte) med både AK och k-pistar fullt synliga i vänthallarna. Jag hävdar fortfarande att det där ”snö-ovädret” bara var bullshit, ni såg väl tillslaget mot terroristerna i England/London...

Hur som helst, borta bra men hemma bäst. Jag ska inte tråka ut er med dagens alla händeleser men fy fan va skönt det var när planet lättade från det brittiska öarna trots att mitt engelska hjärta skrek ”Oh noooooo”. Att bara gå och vänta på att någon ska ta dig hem är jobbigt värre, och det med bara någon dag innan självaste julafton gjorde det än värre. Men den lokala puben hade lovat oss en svensk julafton samtidigt som hotellet skulle se till att vi hade det bra med det mesta ifall det hade gått åt pipan med hemresan. Nu blev det en svarttaxi i mörkret istället och några adjökramar i all hast, men jag tackar alla ladsen där borta för omtanken, cheers ;)

Passar på att önska er alla en RIKTIGT RIKTIGT GOD JUL!! Sköt om varandra och tänk på alla som har det värre än er, det ska jag ;)