Titta riktigt, riktigt noga på den här bilden..... Ser ni morgondiset som nästan knastrar över den glittrande kalla norrlands-tjärnen. Ser ni de ännu sommargröna strandväxterna som reser sig med sina dagg-droppar mot den värmande höst-solen och (ni kan inte höra det), men strandskatan kvittrar i kör med de små sädesärlorna på den lilla tjärdoftande bryggan strax intill. Luften är stilla och så frisk att det nästan gör ont att andas in för hårt... Skönheten själv!
Och var så goda, kontrasten själv.... Ett konstant flugsurr i den frätande stanken av kadaver. En liten rökridå från uppbrända plastsopor, och en stor vakthund som morrar och skäller ilsket i bakgrunden. Högar med skrot, trasigt glas, och svart lerigt klet som vägrar släppa från skorna. Ögonen tåras av "ångorna" och uppkastnings-känslorna gör att man bara vill därifrån.... Odjuret själv!
Med risk för åtal så plockar jag bort bilden om någon dag, men så här kan det faktiskt se ut ibland. Och lite poesi blev det väl i alla fall va ;)
HÅLL SVERIGE RENT!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar