BERGSLAGEN

Nästa vecka var det tänkt att vi skulle börja köra av Bergslagen för sista gången, eftersom dom ju har valt att kliva av projektet Giftfri Miljö. Men i och med att antalet anmälningar steg från förra årets 150 till dryga 650 verkar det lite "körigt" och vi blir nog ståendes några dagar. Satt nyss faktiskt och försökte jobba ikapp lite... en fredagskväll? För på kontoret rullar dom ju bara tummarna, skoja bara, sjuka tror jag. Men så kom min älskling hem med ett par flaskor rött så nu skiter jag i det här. Bergslagen, var god dröj! (ps. soffan står på Stora Torget i Västerås vid taxi-parkeringen. Lite cool va?)

Förra veckan fyllde jag i en blankett om att bli medlem i Hotell Scandic, alltid bra att ha så dom ser att man är trogen kund. Men när jag kom igår så lång det fem (!) brev och väntade på mig. Fem olika kort, fem olika kundnummer? Vad gör man nu tro, snacka om strul varje gång man ska checka in, "Hej M*** *******" från *********", "Jaha är det kundnummer ****** eller ***** eller ****** eller ****** eller ******". Spännande hahaha

Veckans fredagsfräckis blir en liten funderare istället ;) Tyvärr lite lång men ack så tänkvärd....

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt. Våra barnsängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm. Vi drack vatten från trädgårdsslangen och inte ur flaskor. Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte. Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon rent faktiskt dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet. Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Vi spelade hockey och fotboll på gårdarna tills någon jagade iväg oss. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen mobiltelefon.

Vi hade inget Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, inga mobiltelefoner, hemdatorer eller chatrooms på internet. Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem! Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden - bara vi själva. Kommer du ihåg olyckorna, näää? Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna, och gräset växte inte inuti oss i resten av våra liv. Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet. Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, så de föll igenom och var tvungna att gå om ett år.... Vad hände egentligen?

ps. Rödluvan lyssnade inte på sin mamma, Pinocchio var en lögnare, Robin Hood var en tjuv, Tarzan gick utan kläder å lekte med sin "apa" och slampan Snövit levde ihop med 7 män, Pippi jagades av soc och Emil söp sig full i unga år. Det här växte jag upp med, så klaga inte på vad jag blivit! ;)