MAN MÅR SOM MAN FÖRTJÄNAR - ELLER NÄ, TYCKER JAG INTE
Hade värsta res-febern igår kväll och somnade runt 03.30, alltså det bara blir så ibland. Hopplöst. Och så ringer klockan 06.30 och en resa på 45 mil väntar i mörkret, samt en hel del kunder som står och väntar med puttrande kaffekannor (inte en koppjävel så man heller hmmm) på det. Usch ibland hatar man verkligen måndagar, allra helst när det blir monster-måndagar. Och nu kan jag inte somna heller, det här blir en grym vecka åååååå....
Men nu kör jag så gruset sprutar här nere, lika bra man kör dygnet runt då när man ändå inte kan sova. För på torsdag måste jag hemåt igen för mitt livs sista match på Råsunda, sen lägger jag skorna på hyllan efter kanske 300 matcher där. Alla nya arenor tillhör den moderna fotbollen, och det är inte riktigt min stil, så får det bli.... kanske ;) Men som sagt, vill ni bjuda på kaffe/lunch eller bara komma och kramas lite så måste ni skynda er, för sen vänder jag Transportern med en handbromsvänding och blåser hem i mörkret igen.
Förresten, bilden här ovan är lite "blurad" då man ju inte vill se alla detaljer alla gånger. Kossan Rosa låg och vilade på en gård, eller ska vi säga att hon sprang och hoppade bland klöver och det grönaste gräs där uppe i dom sälla jaktmarkerna. Ja... hon var inte längre bland oss, och det var ingen vacker syn. Det var däremot dessa omgivningar trots den något dystra inramningen, en riktigt läcker gammal kyrka vi något som hette Österplana, 146 m över havet ute på Kinnekulletopparna. Historiens vingslag är mäktiga... och tror ni inte korpen kraxade runt den öde platsen. Och ska jag var riktigt ärlig så kände jag inte dom "goda vibbarna" där, det var något fuffens i luften.
"Legere et non intelligere neglegere est - Att läsa och inte förstå är att inte läsa" Tack för att du besöker och läser föråkarbloggen, välkommen åter ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar