"Kom ta mig hela vägen hem" med Patrik Isaksson... så sjöng jag i tio mil när jag passerade "hålor" som Säter, Hedemora, Avesta (eller hur Henke), Sala och Morgongåva. Ok, låten heter tydligen "Faller du så faller jag" men ta-mig-hem-biten kändes mer passande idag. Och till nästa vecka så lovar jag att fixa en egen video på resa i kombination med känsla, det blir FETT ;)
Men det här var en grym vecka med otroliga transportsträckor, jag var nästan nästan uppe i tvåhundra mil faktiskt. Och när jag äntligen kommer hem så ligger trettio nya kundbesök och väntar i Örnsköldsvik. Så jag hoppas min arbetgivare fattar att vi föråkare verkligen ger allt "där ute", att vi aldrig klagar och att vi bara biter ihop, och kör. Kilometerbonus dessa veckor och det hade "ka-sching" på mitt konto.
Som tur var så hade dock Ove fixat en ny fin vinterjacka åt mig då min andra blev helt nerkladdad av äcklig otvättbar olja. Kolla in coola (blyga) killen med insytt namn över sitt hjärta.... som alla andra redan haft utom jag ;) Men jag är ju inte så himla nogräknad, vem minns inte min första ankomst till Lenas Jämtland. I vit skjorta med uppkavlade ärmar, svarta lågskor och en bil utan glykol, i 26 minusgrader. Dom snackar om det än idag där uppe...
(Äntligen hemma utanför sin egen toa-dörr, typ)
(Rena klippet, en flaska Fahrenheit för 0 kr)
ps. En snabb förklaring till sista bilden. Jag stannar på ett ställe mitt uppe i "middle-of-nowhere" och inventerar och förpackar. Så ser jag helt plötsligt en hel deo Fahrenheit mitt bland en massa annat insamlat badrums-skåps-skräp, miljöfarligt avfall.... sant med tanke på ozon-skiktet. Så jag stampade på den och lämnade in den till Stena så dom kunde förgöra den rackaren... så klart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar